Att gå och lägga sig ledsen över att man förlorat någon man håller kär är jobbigt, de blev inte så mycket sömn, låg mest vaken funderade och tänkte. Senare fick man veta att man förlorat dig helt och inser att de är lika bra att gå vidare och försöka hitta någon annan. Man vaknar i förtvivlan, men inser snart att livet kan ta snabba vändningar som man inte är riktigt beredd på men man kastar sig in i de för att se vart de kan leda. Att sedan få komma på nya tankar känns skönt. Men så kommer man till skolan och plötsligt:
Man kommer till skolan på morgonen kliver in på första lektionen för dagen och inser ganska snabbt att en något jobbig känsla är och knackar på ditt hjärtas dörr de är förälskelsen som står där och säger att nu är du nyförälskad, gud vad jobbigt att behöva gå med den känslan i hjärtat. Att sedan också inse att du inte riktigt vet i vem du är nyförälskad i gör saken ännu värre. Snälla hjälp mig, hmm bli till att undersöka denna känsla vidare senare ikväll under dagen. <3
Jag undrar om de är mina känslor som rusar och spelar mig ett spratt eller om dem nu är äkta och vill som jag vill. De är något man får ta reda på. Att veta vad du vill är enkelt men att ta redan på vad den andre vill är inte lika enkelt som man tror, hur ska man ta reda på de, hur ska man formulera sina frågor för att få de svar man vill, hur ska man fråga?
Allt är som en enda stor gåta i mitt huvud som inte går att lösa.
När jag ser dig rusar känslorna genom kroppen, jag blir varm och glad inom mig, jag känner mig trygg och säker i din närhet, den känns som att jag svävar i de blå och ändas du kan plocka ner mig på jorden. Att veta att du alltid finns där när jag säger att jag mår dåligt för mig att tycker ännu mer om dig.Först ville man inte gå till skolan utan man ville bara stanna för att kunna vara med dig men att gå till skolan och veta att när man kommer tillbaka hem finns du där så nära.
De sista du sa till mig imorse innan vi skiljdes var att du tyckte jag var en härlig tjej och de var med dem orden du utlöste känslorna som blivit begravda under sorg och saknar.Jag är glad för dem orden och ska bevara med länge i mitt minne och mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar